Stor intervju med Sven Hagströmer: finansmannen som inte sitter med armarna i kors (1/2)

Detta är del ett av två av en intervju med finansmannen Sven Hagströmer. Det fanns mycket att prata om, både från vår och Svens sida. Dagens inlägg fokuserar på jämställdhet och utbildning medan del två bland annat kommer att handla om investeringar och karriär.

 

Studentspararnas Johannes och Elin tillsammans med Sven Hagströmer. Foto: Lisa Birgerson

 

STOCKHOLM: När vi möter Sven har han precis avslutat ett möte några rum ner i korridoren. En receptionist har visat oss till ett stilrent samtalsrum. Centralt placerat på bordet står en flygplansmodell, något som hintar om Svens stora intresse för flygplan av alla sorter. Vi är inbjudna att intervjua honom på investmentbolaget Creades kontor på Östermalm, ett bolag Sven grundat och är styrelseordförande i. Det blir snabbt tydligt att Sven håller på med mycket saker samtidigt. Direkt efter vårt möte med honom har han inbokat ännu ett. Hur hinner han med allt?

 

-Jag har inget riktigt jobb utan är ordförande i två företag jag har startat, Avanza Bank och Creades. Sedan är jag med i ett bolag som tillverkar appar som heter Doberman. Men där är jag en mycket liten ägare. Det är de tre bolagen jag är med i, förklarar Sven avslappnat. Faktum är dock att det bara är en liten del av hans liv. Sven har nämligen en lång meritlista bakom sig. Han har grundat Hagströmer & Qviberg AB (senare HQ Bank) som bland annat var huvudägare i investmentbolaget Öresund. Han har suttit i styrelsen för Bilia och eWork samt Klarna där han dessutom var en av de tidigaste investerarna. Hagströmer blev mer känd bland svenska folket när han ställde upp som “drake” i Draknästet, SVTs version av Dragon’s Den. Där var han en av dem som gick in i flest finansieringsprojekt och samarbeten. På senare år har han dessutom engagerat sig mycket i sociala projekt. Hagströmer är bland annat engagerad i stiftelsen Läxhjälpen och Arbetsmäklarna på Tensta gymnasium där han hjälper unga studenter att komma i kontakt med näringslivet och få jobb.

 

 

“Där är det rena rama stenåldern”

 

 

Som om dessa bedrifter inte var nog, brinner Sven även för jämställdhetsfrågan. 2011 grundade han därför stiftelsen AllBright som arbetar för ökad jämlikhet i näringslivet och att kvinnor ska få större möjlighet till inflytande och den karriären de vill.

-Vi ska få fler kvinnor i näringslivet, både på styrelsenivå och viktigast av allt, på ledningsnivå. Där är det rena rama stenåldern och för att sätta saker på sin spets tycker jag att  vi inte ska tillåta kvinnor att studera på Handels för de får inte jobben de är utbildade till ändå. Detta för att visa hur totalt feltänkt det är. Kvinnor utbildar sig och får allmänt bättre betyg och fler tjejer går ut vissa linjer. Men efter några år kommer killarna ikapp i alla fall. Det är något fel i systemet och där är vi för meritokrati, alltså att den med bäst kvalifikationer ska få jobbet, förklarar han.

 

Det är dock inte bara jämställdhet mellan könen som är viktigt, berättar han vidare.

-Jag hörde att det var kris vid Karolinska institutet och man därför skulle byta ut styrelsen. Det är departementet som sköter det och jag frågade dem på vilka grunder de ville byta ut den, varpå jag fick svaret att “vi tog de som suttit där längst”! Sven ser frustrerad ut och utbrister “kom igen!”. Han förklarar att Karolinska institutet måste agera som en förebild åt andra institutioner då den är så högt ansedd.

-Det här ska vara meritokratins högborg. Så sitter man och tittar på vilka som suttit längst där, inte på kvalifikationer eller hur man skött sina jobb eller annat. Det är ju så förfärligt för det står ju mot allt det som man ska göra när det gäller meriter. Det finns alltså mycket kvar att göra, klargör han.

 

 

“Jag tycker det är bättre att sitta i glashus och kasta sten än att sitta i glashus med armarna i kors”

 

 

Sven fortsätter med att berätta hur det gick till när han kom igång med jämställdhetsfrågan.

-Det började med att jag var ute med min stora käft i debatten och förordade då kvinnor och “varför är det inte så här” och dissade bolag som inte anställer kvinnor till styrelser. Men så började jag titta på vad jag själv hade gjort och det såg bättre ut, men det var inte tillräckligt bra. Så folk sa “ja men du sitter i glashus och kastar sten”. Och jag sa “ja det gör jag. Jag tycker det är bättre att sitta i glashus och kasta sten än att sitta i glashus med armarna i kors”. Jag ville lära mig varför kvinnor inte blir befordrade och vad vi ska ändra på. Jag är emot kvotering och det kan man ju tycka är åt helvete. Men samtidigt vill jag inte debattera med någon som är för kvotering för vi har ju trots allt samma mål. Om de vinner eller om vi vinner, det är underordnat själva saken.

 

 

“Vi försvarade Sverige tills vi var alldeles blåa”

 

 

Han fortsätter att berätta om AllBrights spridning i världen.

-För ett halvår sedan var jag och Magdalena Andersson (Sveriges finansminister reds. anm.) för att representera Sverige i en debatt. Vi debatterade med en genusprofessor från Tyskland och den tyska familjeministern. Vi försvarade Sverige tills vi var alldeles blåa. Jag och Andersson tycker till 90% lika, i Sverige är vi ju väldigt konsensus. Efter den debatten kom en massa kvinnoföreningar och tyckte att vi skulle starta AllBright Deutschland. Det var en fantastisk start. Regeringen stöttade oss och familjeministern och jag skrev efterordet, återger han.  

 

AllBright jobbar för att företag ska rekrytera på meritokratiska grunder och att man ska se potentialen i hela befolkningen. Man menar att jämställdhet är viktigt ur ett rättighets- och demokratiskt perspektiv men att det även stärker bolagens lönsamhet och konkurrenskraft.

-I Tyskland har det varit enormt dåligt med jämställdhet, men vi fick enorm uppmärksamhet. Jag blev intervjuad på en halv sida i en av Tysklands största tidningar på grund av detta. Det är annorlunda att en kille sätter igång med det här. Så brukar det vara med kvinnofrågor. Men det är vi som sitter med nycklarna. Så män måste vara med.

 

Glädjande nog berättar Sven att vi i Sverige har kommit ganska långt jämställdhetsmässigt innan han fortsätter att beskriva situationen.

-Men det finns väldigt mycket kvar. Här är vi inte på något sätt bäst. Kvoteringar har kom till Norge först vilket berörde trehundra kvinnor, eftersom det bara gällde bolagsstyrelser. Vi tycker styrelserna är ganska ointressanta eftersom det är på nivån under, ledningsgrupperna, som betyder något för flest kvinnor. Det betyder också mer för företagens vinster och förluster och samt nationalekonomiskt. Det är flera tiotusentals kvinnor vi pratar om på den nivån, berättar han.

 

 

“Alla som vill ska kunna komma in på universitetet”

 

 

Som studenter ville vi också diskutera vad han tycker om det svenska skolsystemet och utbildningar. Hagströmer själv hoppade av universitetet efter några ekonomikurser på Stockholms universitet. Han understryker dock att fler bör utbildas.

-Jag har en annorlunda syn på det här då jag i princip tycker att våra universitet ska vara fria. Alla som vill ska kunna komma in. Men så ska det vara svårt att komma ut. Jag var ju en av de som hoppade av, för jag var enormt road av det jag håller på med än idag och visste precis vad jag skulle bli. Så jag fick ett erbjudande jag tyckte var spännande och hoppade av studierna. Jag har ofullbordade studier, men mognade också sent och insåg inte vikten av studier. I princip tycker jag att vi ska ha en öppen antagning. Om man mognar sent och sen inte skött sig på gymnasiet så är man avstängd från högre utbildning. Det tycker inte jag är bra.

 

 

“På min tid var det jävligt enkelt. Det var nästan så att jorden var platt då”

 

 

Hagströmer menar vidare att många inte riktigt vet vad de vill bli.

-90% av de som pluggar vidare har inte riktigt fastnat för någonting för att man inte kunnat bestämma sig. Det måste vara jättejobbigt. Där är yrkesvägledning viktigt. På min tid var världen jävligt enkel. Det var nästan så att jorden var platt då. Det fanns få yrken för akademiker. Idag finns det allt mellan himmel och jord, skrattar han. Arbetsmarknaden har blivit så differentierad! Om vi bör ha fler generella utbildningar på universitetet svarar han:

-Jag vet inte. Ibland uttalar jag mig om saker jag inte vet. Den här gången tänker jag inte ens uttala mig, för jag vet inte, svarar han skrattande.

 

Som studenter (och sparande sådana) ville vi också veta om Svens åsikter kring att svenska elever inte blir undervisade i privatekonomi.

-Jag har hört krav på det tidigare och ställer samma fråga. Jag har inte fått något bra svar. För att vi ska ha bra kunskaper och vara kravställande konsumenter är det enormt viktigt med privatekonomi. Det är bara för er att trycka på!, utropar han.

 

 

“Löfven vill ha hög lärartäthet, men det är samma sak som att säga att ett visst antal timmar krävs för att tillverka en Volvo”

 

 

Han fortsätter berätta att han har förslag på andra saker som bör förändras i skolan.

-Det ena är att slå ihop de två lärarfacken. Det är konstigt att de inte lyckats fixa högre löner när det är sån här lärarbrist. Det är ett enormt underkännande av dem. Dessutom tycker jag att läxläsning ska bli en del av skoldagen. Det ska inte spela någon roll vilka föräldrar man har. Där sker en stor utgallring, utanför skolan. Ska alla ha samma chans är det ett enormt underkännande. Jag har satsat på en läxläsningsstiftelse, som vi tidigare pratat om. Där klarar sig 80% av eleverna efter att ha gått med. Det finns en diskussion om man ska ha läxor eller inte. Löfven vill ha hög lärartäthet, men det är samma sak som att säga att ett visst antal timmar krävs för att tillverka en Volvo. Det är bättre med en effektivare utbildning och fler behöriga lärare. De med lärarlegitimation inom SFI (svenska för invandrare, reds. anm.) är 10%. Det är helt sjukt. Nu hoppas jag på att vår smarta utbildningsminister tar tag i hela systemet…

 

 

“Det finns inga friskolor i Finland, det finns inget behov för det”

 

 

-Man ska ha respekt för lärarna utan att de är auktoritära. Lärare ska vara en auktoritet på sitt område och inte auktoritativ person. I Finland är definitionen för ett klassrum “en arbetsplats för inlärning”. Det finns inga friskolor i Finland, det finns inget behov för det. Kommunerna är huvudmän. Hon som är ordförande för Lärarnas riksförbund i Sverige vill återförstatliga skolorna, på hyggligt goda grunder. Jag själv tycker dock att besluten ska tas nära medborgarna. Sen ska skolverket och skolinspektionen ha krav som skolorna lever upp till. Gör de inte det drar de in skolornas rätt att bedriva verksamheten. Det fixar vi den vägen. Om de socioekonomiska tilläggen som skolorna får inte räcker måste man ge dem mer. Där tycker jag det finns mycket mellan privat och offentlig sektor att lära av varandra.

 

Detta var del ett av två av intervjun med Sven Hagströmer. På torsdag släpps det andra inlägget och då blir fokus på investeringar och karriär, håll utkik på bloggen!

Elin
elincathrinenelson@gmail.com
No Comments

Post A Comment