Årets nobelpristagare i ekonomi, Richard Thaler, inspirerar mig mycket. En av anledningarna till att jag läser psykologi just nu är eftersom jag tycker att beteendeekonomi är väldigt intressant. Beteendeekonomi handlar om hur individer fattar ekonomiska beslut i praktiken, och är en blandning av psykologi och ekonomi. Beteendeekonomi är också just precis vad Richard Thaler forskar om. Och han är inte den första beteendeekonomen som får nobelpris i ekonomi. För några år sedan fick Daniel Kahneman (Tänka snabbt och långsamt) det ärofyllda priset, och enligt The Guardian har nu 6% av alla nobelpris i ekonomi gått till beteendeekonomer. Thaler har visat på hur man ska fokusera ekonomiska undersökningar på riktiga och verkliga problem. Hans efterforskningar har varit grundade på vardagliga beslut, och är väldigt viktiga för oss alla att förstå. Till stor del handlar det om hur primitiva vi är i våra beslut, och att vi har svårt att skjuta upp belöningen jämfört med att konsumera och belöna oss själva direkt. Detta är viktigt att förstå när man vill spara och investera sina pengar. Det finns tre specifika intressanta experiment som jag vill beskriva, som Thaler skriver om i sin bok Nudge från 2008.

 

Det första exemplet på en “nudge” (det är ungefär att man påverkar val som människor gör genom subtila “nudger”) är nudging som man testade på Massachusetts General Hospital. I en studie försökte man göra så att de läkare och sköterskor som jobbade där skulle undvika mindre nyttiga saker i cafeterian. De använde ett färgsystem med röd, gul och grön på varorna, och satte röd på onyttiga saker som pizza och läsk, och grönt på sallader och grönsaker. Dessutom placerade de till exempel de nyttigare alternativen i ögonnivå, och de onyttiga så man måste sträcka sig efter dem. Resultatet? Gröna varor ökade i försäljning, från 41% till 46%. Försäljning av röda varor gick ner från 24% till 21%, och det skedde ännu större förändringar för läsk. 2 år efter att man implementerat förändringarna, gick försäljningarna av rödmärkta produkter ner med 39%!

 

Ett annat exempel på nudging är “the urinal fly”, som man började med på Amsterdam flygplats. Sedan dess finns de på flygplatser över hela världen. Man målade bilder på flugor på urinoarerna på flygplatsen, vilket gjorde att spillet minskade med 80%! Tänk då hur mycket mer sällan man måste städa toaletterna, vilket kommer reducera städkostnaderna. Bara för att man målade små flugor!

Det sista exemplet bygger på något som kallas för the decoy effect. Ett exempel är “The $666 Douche Burger”, alltså en burgare som på riktigt säljs i en food truck med riktigt mycket onödiga(/dyra) ingredienser, förpackad i tre $100-sedlar. Det är smart marknadsföring för food trucken som säljer burgaren men framförallt är det ett bra (om än extremt) exempel på en vanlig nudging-taktik som de flesta restauranger använder sig av. Man har högt prissatta saker på menyn för att sälja mer av den näst dyraste rätten. Detta kallas för the decoy effect, och kan nyttjas genom att ta ut högre marginaler på den näst dyraste rätten. Folk kommer ändå köpa den eftersom den anses billig i förhållande till den dyraste rätten.

Genom att subtilt märka varor, måla flugor omkring sig, och använda sig av the decoy effect, kan man förändra människors vanor. Det handlar mycket om att förstå hur människor tänker, ofta omedvetet, när de tar beslut. Genom nudging kan man effektivisera och påverka, och det är precis vad Richard Thaler har visat på i sin forskning. Det ledde dessutom till ett av världens mest eftertraktade pris.

 

/Johannes

19-årig aktieälskare som pluggar i Uppsala.

Vad är skönhet värt? Jag läste nyligen en artikel om en känd svensk bloggerska som hävdade att hon lägger 20.000 kr på skönhet (smink, behandlingar, frisörbesök osv.) varje månad. VARJE MÅNAD! Som student har man oftast inte ens en inkomst som hade kunnat täcka de utgifterna. Dessutom kan jag själv tycka att lägga 20.000 kr på något så pass ytligt som skönhetsbehandlingar känns ganska onödigt…

 

Jag säger inte att ens yttre inte är viktigt, för det tycker jag att det är. Jag lägger bara helst inte så mycket pengar på det. För det är lätt att pengarna rinner iväg om man kommer in i “skönhetshetsen” som finns i vårt samhälle. Att varje månad gå och fixa nya naglar, klippa eller slinga håret och förlänga ögonfransarna kan lätt gå på flera tusen kronor. Pengar som varje gång de läggs ut kanske inte känns som så mycket men som efter flera månader (och sedan år!!) blir till otroligt stora summor. Se bild nedan:

Låt oss ta ett lite mer rimligt exempel: 2000 kr i månaden investerade på börsen skulle efter 10 år kunna enligt historisk avkastning ge närmare 370.000 kr om 10 år. Är skönhet verkligen värt så mycket?

 

Istället försöker jag göra så mycket jag kan själv. Bland annat klipper jag mig oftast hemma istället för hos frisör (med hjälp av en snäll mamma eller vänner). Jag gör dessutom egna skönhetsprodukter istället för att köpa. Två av dessa jag brukar göra tänkte jag dela med mig av eftersom de är så otroligt enkla att göra av sådant man redan har hemma!

 

Detta är en peeling/scrub gjord av olivolja och socker. Lika effektiv som den man köper men myyyyycket billigare. Dessutom innehåller ofta de peeling man köper i affären små plastkulor som våra reningsverk inte kan ta hand om vilket gör att dessa förorenar våra vattendrag. Att göra egen (utan dessa plastkulor) är därför mycket mer miljömedvetet! 🙂 Även kaffesump går superbra att använda som peeling!

Detta är en hårinpackning gjord av olivolja och honung. Vad man letar efter i en hårinpackning är oftast att de innehåller oljor för att få håret mindre torrt. Varför inte isåfall använda sig av ren olivolja istället för att köpa en blandning av utspädda oljor och kemikalier?? Låt hårinpackningen verka i minst 30 min.

 

Jag tycker att det kan vara värt att tänka igenom de skönhetsrelaterade utgifter man gör varje månad. Är det värt det? Vad kan man göra själv? Som yngre tonåring brydde jag mig väldigt om hur jag såg ut. Jag sminkade mig mycket, blonderade håret, använde brun utan sol, hade hårförlängning… Nuförtiden skulle jag aldrig lägga varken energin eller pengarna för att uppnå ett visst ideal. Pengarna investerar jag dessutom mycket hellre för att förhoppningsvis i framtiden få ut något som för mig faktiskt betyder något: frihet.

 

Glädjande nog verkar inte mina följare heller vilja lägga så mycket pengar på skönhet. Lite bias kanske man får räkna med dock, eftersom 90% är lika ekonomiintresserade som oss 😉

 

/Elin

Den 15 september 2008 ansökte Lehman Brothers om konkurs och utlöste ett börsras som blev startskottet på en global finanskris. Det är nu snart tio år sedan, och med många spekulationer kring bland annat nya bostadsbubblor är det nog många som sitter och undrar om inte nästa stora lågkonjunktur ligger och lurar runt hörnet. Mycket blir såklart just spekulation, i brist på bra instrument att ta temperaturen på marknaden med.

 

Faktum är att det finns ett bra verktyg: Google Trends. I en intressant rapport i tidskriften Nature tittar ekonomer på hur många gånger ordet debt googlades mellan 2004 och 2011. En nedgång i antalet sökningar antogs förutsäga en ökning på Dow Jones Industrial Average. De tog fram en investeringsstrategi baserat på deras antagande, och använde Google Trends för att analysera hur många sökningar som gjordes. Man kom först fram till att ordet debt var det mest pålitliga ordet som förutspådde marknadens upp- och nedgångar.

 

Strategin gick ut på att ligga kort (att blanka aktier i tron på att börsen sjunker) när sökningar på debt trendade, och, motsatt, bli aggressiv när sökningarna på debt gick ner. Resultatet gav en teoretisk avkastning på 326% under undersökningsperioden. Hur mycket hade pengarna vuxit om man bara hade köpt aktier och behållt dem? 16%.

 

Så vad betyder detta? Visar folk sitt framtida agerande på marknaden med sina sökningar?

 

Ekonomer, investerare och journalister följer och publicerar mycket baserat på den senaste ekonomiska makrodatan. Denna statistik publiceras dock med en fördröjning; statistiken för en given månad är oftast publicerad ungefär halvvägs in i nästkommande månad, och är sedan omarbetad månader senare. Google Trends statistik ger utslag i realtid, och kan generera data baserad på mängder olika sökningar och sorterad efter parametrar som geografi och sökspråk.

 

Google Trends visar hur sökningar på ordet ”skuld” utvecklats i Sverige det senaste året.

 

I Trends värderas sökningar på en skala mellan 0-100 och förhållandet för just nu jämfört med maxvärdet under en viss tid anges. Ställer man in på 12 månader och söker på ordet skuld, får man fram att antalet sökningar ökat mycket senaste tiden. Första veckan i september var index 36, jämfört med senaste veckans 76. Enligt rapportens prediktion är det kanske alltså befogat att tro på nedgång på börsen.

 

Vad tror ni?

 

/Johannes och August

19-årig aktieälskare som pluggar i Uppsala.

Det är en ny vecka med nya möjligheter till att spara pengar och investera dem på börsen! Själv gjorde jag ett aktieköp i slutet av förra veckan och investerade i H&M som fallit med 30% sedan toppen i år. 30% rabatt (på black friday!) alltså på ett av börsens högst värderade företag med 5% i direktavkastning. Det är ett bolag jag varit inne i förut men har nu gått in mer långsiktigt i. Nu till dagens inlägg.

 

Jag kom under helgen fram till fem punkter som är viktiga för mig, och vill dela med mig av dem till er.

  1. Gör sparandet roligt! Det blir det om du sätter ett mål för vad du vill uppnå och vågar drömma samtidigt som du gör små ekonomiska uppoffringar i vardagen för att nå ditt verkliga mål. Målsättningen med ditt sparande avgör också hur mycket du kan avvara i sparande varje månad och vilken risk du måste ta för att få den avkastningen som behövs för måluppfyllelsen.
  2. Gör sparandet enkelt. Krångligt blir ofta tråkigt, därför ska du se till att göra ditt sparande så enkelt som möjligt. Använd dig av ett Investeringssparkonto så slipper du allt arbete som deklarationen kan innebära. Låt också ditt intresse för sparandet styra över vad du väljer att investera i. För den med stort intresse och en del kunskaper är en aktieportfölj bra men för de flesta är det enklare och mer bekvämt att antingen köpa fonder eller ännu bättre köpa aktier i investmentbolag (som fungerar på ett liknande sätt). Investera också i sådant som du själv tror på och samtidigt kan stå för.
  3. Spara regelbundet. Att göra regelbundna avsättningar och placera dessa i fonder eller aktier gör att du jämnar ut marknadens kortsiktiga svängningar. Sparar man på detta sätt kan man tillåta sig att ta högre risker, vilket ofta innebär en högre andel aktier. Detta kommer på sikt att ge dig en högre avkastning på besparingarna. Det finns dessutom en massa bra appar för att “mikrospara”, exempelvis NOWO eller Dreams. Testa gärna dem och avsätt exempelvis pengar varje gång du inte köpte den där take-away-kaffen!
  4. Sprid riskerna. Många gör investeringsmisstaget att lägga alla ägg i samma korg. Sprid i stället dina risker genom att investera i fonder och aktier som är beroende av olika regioner och olika omvärldsförhållanden. En väldiversifierad portfölj kommer att vara mindre känslig för snabba kursrörelser på världens aktiemarknader.
  5. Se långsiktigt på ditt sparande. Med en sparhorisont om 10 år så kan du ta högre risker. Ställ in din mentala inställning på att pengarna skall få växa i fred eftersom det då är lättare att undvika impulsiva känslor då vi säljer i panik för att sedan köpa tillbaka på högre nivåer. Köp och behåll är en bra strategi men som alltid ska kombineras med sunt förnuft. Om börsen har stigit fyra år i rad så säger nog de flestas förnuft att det med stor sannolikhet inte kommer att fortsätta. Ibland är tillräckligt, tillräckligt nog.

 

/Johannes

19-årig aktieälskare som pluggar i Uppsala.

Elins ursnygga bok

 

“Vill du hänga med på ett event mitt fackförbund anordnar på mitt jobb?”, frågade pappa. Ordet “fackförbund” skapade kanske inte de mest fantasieggande associationerna hos mig men jag frågade om vad det handlade om. “Sparande, pension och psykologi. Det är en ung tjej som ska komma och prata”. Jag fick erkänna att det faktiskt lät rätt spännande och besökte därför pappas jobb veckan därpå för att gå på eventet.

 

Det blev min introduktion till kognitionsvetaren Elin Helander och hennes ämne beteendeekonomi. Föreläsningen var väldigt intressant och jag kände mig nöjd över valet att ha sökt en kurs i psykologi kommande höst. Kopplingen ekonomi och beteendevetenskap/psykologi tycker jag är en spännande kombo och något jag tycker Elin är duktig på att lära ut samt avdramatisera med hjälp av ett lättillgängligt språk.

 

Tweet från föreläsningen som gav min första kontakt med Elin.

 

I september i år släppte Elin sin bok “Hjärnkoll på pengarna” och jag har nu äntligen fått ro på grund av en långdragen förkylning att läsa denna. Jag gillade verkligen boken, bra jobbat Elin! Förutom att vara ursnygg gillade jag främst hur lättläst den var (i slutet ges till och med ett litet investerarlexikon) samt kombinationen ekonomi/psykologi (här är jag som ekonomiintresserad psykologistudent kanske biased? 😉 ). Boken blandar forskning med vardagliga situationer detta gör det betydligt lättare för läsaren att hänga med och känna igen sig. Balansen forskning/personliga anekdoter/mänsklig vardag tycker jag verkligen förhöjer läsupplevelsen och det var inte sällan jag fann mig själv dra på smilbanden då jag håller med och kan leva mig in i de både ekonomiskt eller rent allmänt klumpiga beteenden som beskrivs.

 

Titt som tätt kände jag även igen forskning eller teorier som vi nyligen gått igenom i skolan. Här presenteras den dock på ett mycket mer lättillgängligt och roligt sätt än i vår kurslitteratur på tusen sidor… Jag tänkte faktiskt när jag läste denna bok att det blev som att plugga, att denna sorts prokrastinering var befogad! Jag pluggade ju psykologi, även om det inte var från min “rekommenderade” universitetslitteratur! Betydligt mer intressant än det jag kanske “borde” ha läst 😉 Om jag skulle ge någon “kritik” mot boken vore det att den ibland blir lite upprepande, vilket segar ner flowet något. Samtidigt kan jag tänka att det kanske är bra, forskning säger ju att hjärnan lär sig bra av upprepning!

 

Utdrag ur boken från kapitel 9 som handlar om FOMO (fear of missing out).

 

Känner du dig intresserad av psykologi och tycker att Sigmund Freuds psykodynamiska teorier är för tungt att börja med, läs istället en bok som denna! Du kommer antagligen att lära dig lika mycket (eller mer) än om du börjar på en för svår nivå. Lättillgänglig psykologi som går att relatera till sig själv och sin egen vardag är ju väldigt spännande. Om den dessutom gör oss till bättre privatekonomer är det perfekt! Har någon av er tips på liknande böcker som denna som tar upp vetenskap (gärna beteendevetenskap/psykologi) på ett roligt, vardagligt sätt så får ni mer än gärna tipsa här på bloggen eller på twitter! 😀

 

Boken “Hjärnkoll på pengarna” får höga poäng av mig och jag tycker den passar väl som julklapp till både nybörjaren och den mer avancerade.

 

/Elin

 

Elin och jag har bestämt oss för att göra varsin bokrecension denna vecka. De flesta har nog inspirerats av vissa speciella böcker så till den grad att de har påverkat vilka beslut man har tagit i livet, och vad man blivit intresserad av. Sådana böcker för mig har varit biografierna för Steve Jobs och Elon Musk (jag är säker på att många andra tycker samma sak) och boken Miljardmakarna om Serendipitys grundare av Emma Ahlén Pouya. Dessutom böcker av Malcolm Gladwell, som Outliers, och såklart boken Sapiens av Yuval Harari.

 

Boken jag nu kommer recensera är dock en annan. Det är boken som en släkting till mig tipsade om, med motiveringen “den här boken borde varje person ha läst för att få rösta i allmänna val”. Jag tog inte för hårt på de orden, men efter att ha läst den förstår jag vad hon menade. Det handlar om boken The Undercover Economist, av den brittiska ekonomen Tim Harford.

The Undercover Economist tar ett bredare perspektiv på hur ekonomi påverkar våra liv. Som det står på pärmen, är det en bok som “expose why the rich are rich, why the poor are poor – and why you never buy a decent used car”. I början diskuterar boken Starbucks och hur de kan ta så oerhört mycket betalt för kaffe. I detta skede är boken ganska seg men den ökar snart i tempo. Harford lyckas verkligen fånga mitt intresse när han berättar om när IBM gjorde två olika skrivare där den enda skillnaden var att den ena innehöll ett chip som gjorde den långsammare. Chipet kostade lite pengar och den skrivmaskinen blev då dyrare att producera än den andra, men man sålde den ändå billigare (den andra var ju snabbare!). Detta gjorde att man skapat en prisjämförelse mellan de två.

 

På det stora hela är det en bok som handlar om de grundläggande principerna i ekonomi, inklusive utbud/efterfrågan, marknadsmisslyckande, globalisering och internationell handel. Den beskriver i icke-tekniska termer varför det är svårt att köpa en vettig begagnad bil, varför sjuksystemet i USA är fallerat och varför fattiga länder förblir fattiga medan länder som Kina har blivit rika de senaste årtionden. Det senare menar Harford beror på marknadsekonomi, eller “the world of truth” som han beskriver det. En viktig punkt är att marknaden- alltså ekonomisk aktivitet från miljoner människor- processar enorma mängder komplex information om vad folk vill ha och vad det kostar att skapa det de vill ha. Han beskriver hur perfekta marknader kommer göra så alla människors behov tillfredsställs, till skillnad från väldigt styrda ekonomier.

 

En lärdom jag verkligen tar med mig är när författaren berättar om varför fattiga länder förblir fattiga, och tar upp Kamerun som exempel. Harford reste dit och insåg hur dåligt administrerat landet är. 1999 var landet rankat som det mest korrupta landet i världen av Transparency International. 2001, hade det blivit lite bättre och var bara femte mest korrupt. Turistbyrån verkade exempelvis vara till för att hålla turister borta från landet (man måste skicka pengar till en vän i Kamerun för att få resa in i landet). Harford ger i den här delen av boken många exempel på vad som kännetecknar en dålig organisation, han skriver: “There is no point in investing in a business because the government will not protect you against thieves (So you might as well become a thief.)”. Harford drog den snabba slutsatsen att för att ett land ska fungera, måste man identifiera problem, och sedan göra allt man kan för att lösa dem.

 

Sammanfattningsvis, gör Harford det bra att hålla det förhållandevis enkelt, utan för svåra ekonomiska termer, och han använder exempel från vardagen. Det gör att man tar med sig något från boken som jag använder i vardagen. Det är en bra beskrivning över hur ekonomi verkligen fungerar, och jag förstår min släktings resonemang kring att det är en bok man ska läsa för att få rösta. Jag menar snarare på att det är en bok våra bloggläsare ska läsa för att djupare förstå vad som driver ekonomiska beslut, något som i allra största grad påverkar det tillgångar vi investerar i. Det bästa är att det finns en uppföljare som heter The Undercover Economist Strikes Back, som mer handlar om makro- än mikroekonomi. Den blir min nästa bok på nattduksbordet!

 

/Johannes

19-årig aktieälskare som pluggar i Uppsala.